Utbrändhet

Det är ju ett populärt uttryck och ibland känns det verkligen som att jag är på väg åt det hållet tyvärr. Oftast förknippas det ju med att man har ett stressigt jobb och småbarn och tusen järn i elden. Detta är inte hela sanningen för ofta är det egentligen tvärtom. Man kan lika gärna bli utbränd av att ha för lite att göra och för mycket att fundera över. Ta t ex arbetslöshet och oro över ekonomin och allt annat man kan oroa sig över. Då är det egentligen ganska konstigt att inte fler blir klassade som utbrända tycker jag. Jag är just nu på väg in i en period av osäkerhet inför framtiden, kommer jag att få ett jobb nångång tro? Nu menar jag ett riktigt jobb och inte det jag har nu, även om det är ganska så okej mestadels. Vad händer när jag inte får vara där längre? Det konstiga är att hösten brukar vara den tid då jag har mest lust för att förändra och har ork, men det känns inte så just nu. Jag måste på nåt sätt vända på steken och sluta fundera så mycket och börja ta tag i mitt liv. Att sätta igång ordentligt med träningen för att bli lite piggare ska bli det jag börjar med. Tror inte att jag är utbränd men kanske lite vebränd som det heter på bohuslänska...